Svar på några vanliga frågor om homeopatisk behandling

 

Vad skiljer homeopati från vanlig skolmedicin?

Vanliga läkare ordinerar styrande, reglerande eller symptomdämpande  medicin: ex.vis

blodtryckssänkande (=reglerande), psykofarmaka (=styrande), magsyredämpande, smärtstillande och avslappnande (symptomdämpande).

En homeopat försöker alltid stimulera till läkning genom att ordinera medel som hjälper din kropp till självläkning. En homeopat vet att ingen är hjälpt av att endast symptomen dämpas –

eftersom sjukdomen fortfarande finns kvar – ja ibland till och med förvärras av dessa medel som lindrar eller dämpar ner symptomen.

Läkarmediciner är ofta giftiga och har biverkningar – de homeopatiska medlen är helt giftfria och har inga som helst biverkningar.

 

Många kallar homeopatmedel för  ” verkningslösa sockerpiller” – hur är det med den saken?

Homeopatiska medel är otroligt utspädda (potenserade) –  men erfarenheten har visat att de för den skull inte  är verkningslösa – tvärtom. En homeopat inser att en sjuk kropp inte alls blir bättre av att förgiftas med en kraftig medicin. När det gång på gång visar sig i praktiken att det räcker med ytterst små doser av ett verksamt medel för att åstadkomma läkning och bot  – varför då använda kraftigare medel, som endast innebär risker och inga fördelar?

En homeopat använder sig av  naturens eget sätt att fungera. Bland de mest aktiva ämnen som produceras av kroppen själv är t.ex hormonerna   – och endast en ytterligt  liten förändring i hormonbalansen åstadkommer ju som bekant stora verkningar.

Det är visserligen sant att homeopater inte med nuvarande vetenskapliga metoder kan bevisa varför de homeopatiska medlen är så verksamma – men att de är verksamma bevisas dagligen.

 

Man hör ofta att det är ”tron” som ger boten – är det så?

Precis som när det gäller behandling med ”vanliga” läkarmediciner har det en viss betydelse om patienten är positiv till behandlingen eller ej. Om en patient är helt negativ till behandlingen eller om patienten känner rädsla för biverkningar eller inte känner förtroende för läkaren så kan detta leda till att behandlingen misslyckas oavsett om det är ”vanlig” medicin som används eller homeopatisk.

En positiv attityd är därför alltid viktig – men omfattande försök med homeopatisk behandling av djur har visat att effekten blir den avsedda – ja även att djur reagerar snabbare på homeopatisk medicinering än vad mänskliga patienter gör.

Detta torde motbevisa att det är ”tron” som ger boten –ett djur klarar nog inte av konsten att bli ”inbillningsfrisk”!

 

Hur fungerar egentligen de homeopatiska medlen?

Homeopatmedlen fungerar i enlighet med den princip som homeopatins ”upptäckare”, den tyske läkaren Samuel Hahnemann, kom fram till, nämligen enligt principen ”lika botar lika”. Hahnemann fann att vissa medel i mycket svag dosering botade symptom som samma medel kunde ge i stark dos: ex.vis det då vanliga läkemedlet kinabark gav häftig feber i stark dosering – men botade feber i svag dosering. Hahnemann började experimentera – med sig själv som försökskanin – och fann en mängd medel  som kunde användas i botande syfte när de sattes in mot ” sin egen förgiftningsbild”. Han präglade uttrycket ”similia similibus curentur” – ”lika bör botas med lika” – och detta är fortfarande homeopatins rättesnöre.

När man tar ett homeopatmedel så stimuleras ditt eget immunförsvar – och kroppens  egna självläkande krafter mobiliseras att bekämpa medlets förgiftningsymptom – d.v.s sjukdomssymptom som du lider av. Efter en tid kommer medlet, om det är rätt valt, att ha  hjälpt din kropp att hjälpa sig själv. Kroppen har genomfört en helt naturlig läkning och sjukdomen är över.

 

Är homeopatiska medel naturmedel?

Det är stor skillnad på naturmedicin  och homeopati. Naturmedel är inte helt ofarliga. Även ett naturmedel kan överdoseras och ge biverkningar – men de utspädda homeopatiska medlen kan aldrig ge några negativa effekter.

Homeopatiska medel är inte naturmedel, även om många naturmedel finns i homeopatisk form – just därför att de kan vara giftiga. Kamomill t.ex kan i stor dos och använd under en längre tid ge nervösa besvär – och det används inom homeopatin bl.a .: för att bota nervositet, speciellt hos barn.

Inom homeopatin används alla former av medel: från mineraler och örter till ormgifter – men allt är gjort helt giftfritt och ofarligt, och du kan ta preparaten utan risk för någon som helst biverkan, förgiftning eller tillvänjning.

 

Vad betyder beteckningarna  D6, D12, D30, CM  o.s.v. – vilka är starkast?

Beteckningarna visar på  utspädningsgraden – den s.k  homeopatiska potenseringen, där D6 betyder utspädningsgraden 1/1.000.000. Märkligt nog – och helt motsatt mot vad man skulle kunna tro – blir effekten av homeopatiska medel högre ju mer de späds ut!

Man antar att de aktiva ämnets egenskaper på något sätt överföres till vehikeln, det indifferenta ämnet – alkohol eller mjölksocker, som användes vid tillverkningen genom skakningen, den suckussion, som utförs för varje potens.

De högt potenserade medlen har en mer djupgående verkan – och det kan ofta räcka med en eller ett par doser för att bota en sjukdom, medan de lägst potenserade medlen kanske behöver tagas dagligen under en längre tid.

En kronisk sjukdom kräver oftast en helt annan dosering än en akut sjukdom.

 

Finns det några regler för hur man skall ta de homeopatiska medlen för att få bäst effekt?

Ja det finns det. Eftersom medlen är starkt utspädda så kan deras effekt störas eller minskas av mat, kaffe eller rökning – och naturligtvis även andra mediciner, även naturmedel.

Regeln är att medlen inte skall tagas i direkt samband med mat, kaffe, annan medicin eller rökning/snusning. Medlen skall tagas minst 20-30 minuter före eller efter.

Medlen effekt kan även störas av att de förvaras i närheten av starka aromatiska ämnen – så förvara dem inte tillsammans med kemikalier, parfymer eller liknande.

Effekten kan även försvinna genom påverkan av fetter – och det kan räcka med att man häller ut en  tablett för mycket i handen och sedan låter den komma tillbaka i asken, för att medlet skall förstöras. Häll därför alltid pillerna eller tabletterna i en sked så att de inte kommer i kontakt med huden – och framför allt häll aldrig ut tabletterna och räkna dem och tag i dem med fingrarna – då blir medlet garanterat oanvändbart efteråt!

Homeopatiska medel bör alltid få smälta i munnen – och skall alltså inte sväljas hela, och inte heller sköljas ned med vatten.

 

Man hör ibland att patienter som börjar ta homeopatmedicin blir sämre under den första tiden – varför?

Vid behandling av vissa sjukdomar kan det uppstå en s.k förstförsämring. Denna försämring – som brukar hålla på i 5-15 dagar beror på att de homeopatiska medlen har startat en utrensning i kroppen. Detta är nödvändigt vid exempelvis eksem eller gikt eftersom läkningen inte kan börja förrän gifter och slaggprodukter rensats ut. Om förstförsämringen blir kraftig kan det finnas skäl att , för en tid, minska eller sluta med intaget av medicinen.

Det är i detta sammanhang viktigt att påpeka  att de homopatiska medlen aldrig kan ge några biverkningar – utan den försämring man upplever är alltid en inledning till att sjukdomen blir bättre eller försvinner helt.

 

Måste man sluta med ”vanliga mediciner” när man tar homeopatiska medel?

En homeopat får inte enligt lag lov att rekommendera en patient att sluta med sådana mediciner som läkare skrivit ut, och där risk föreligger att patientens sjukdom förvärras om de tas bort.

De homeopatiska medlen får visserligen en minskad effekt om de kombineras med ”vanliga mediciner” – men i vanliga fall går det bra att kombinera, utan att de uppstår några som helst komplikationer.

Trots allt finns det en utbredd ”onödig”  medicinering som patienten ofta kan sluta med utan att det föreligger någon risk för att sjukdomen förvärras. I första hand gäller det då insomningsmedel och vissa nerv-, tarmstimulerande eller magsyredämpande och vissa enbart smärtstillande medel som helst bör undvikas för den homeopatiska behandlingen skall ge effekt så snart som möjligt.

 

Om jag blivit botad med ett visst homeopatiskt medel – kan jag då rekommendera t.ex. en god vän som lider av samma sjukdom, att ta den medicinen som jag tog?

Vanligen inte! Inom homeopatin tar man hänsyn till mycket mer än enbart sjukdomens namn vid utskrift av ett homeopatiskt medel.

En och samma sjukdom kan kanske behandlas  med ett 20-tal olika medel – helt beroende på nyanser i symptombilden och, inte minst, patienten själv.

Homeopatin arbetar  nämligen med hela människan och inte bara med ett sjukt organ – och variationer i symtom och sinnestillstånd är ex.vis nödvändigt att ta hänsyn till för att medlet skall bli det rätta.

 

Kan alla sjukdomar behandlas med homeopatmedel?

Ja, alla sjukdomar kan, med större eller mindre framgång, behandlas med homeopatiska medel – men den svenska lagstiftningen förbjuder homeopatisk behandling i samband med vissa sjukdomar.

En del sjukdomar är svårbehandlade med homeopatiska medel, andra är ofta ganska lättbehandlade.

 

Kan man ta homeopatmedel för att förebygga sjukdom?

Även om de homeopatiska medlen är helt utan biverkningar bör ” onödig” medicinering undvikas. Men – vid vissa tillfällen kan det vara både önskvärt och nödvändigt med en förebyggande medicinering med homeopatiska medel. Speciellt vid infektionsöverkänslighet, hösnuva och vissa andra allergier kan det vara lämpligt att ta homeopatiska medel i förebyggande syfte. I övrigt måste man ta hänsyn till det individuella fallet för att kunna bedöma om det är nödvändigt med någon förebyggande behandling – men huvudregeln bör trots allt vara att man undviker medicinering i ”onödan”

 

Hur lång tid måste man ta homeopatiska medel innan de hjälper?

Den frågan går inte att ge ett helt allmängiltigt svar på: de homeopatiska medlen är, hur effektiva de än må vara, inga trollerimedel, som kan bota en mångårig kronisk sjukdom ”över natten”.

Vid behandling med ”vanlig medicin” får man ofta en symptomdämpning mycket snart. Man har huvudvärk – och reda inom 10-15 minuter efter det att man tagit en huvudvärkstablett så slipper man värken. Homeopatmedel fungerar inte alls på sammasätt. De är ju, som tidigare nämnts, inte symptomdämpande utan istället botande. De bygger upp sin verkan under veckor och månader – så att huvudvärken i stället kommer alltmer sällan eller allt mindre intensivt för varje gång – fram till dess värken är över för gott.

Vid vissa akuta sjukdomar, t.ex. krupp, kikhosta, kolik, kramp och illamående kan rätt valda homeopatiska medel i många fall ge en förvånansvärt snabb effekt. Vid mångåriga kroniska sjukdomar krävs emellertid ofta åtskilliga månaders behandling innan man når fram till en tillfredsställande effekt.

Patientens egen självläkande förmåga kan i många fall ha försvagats genom t.ex. mångårig användning av kraftiga mediciner ex.vis cortison. I sådana fall är oftast en halvårslång medicinering nödvändig innan man kan avgöra om sjukdomen är  möjlig att bota eller ej, eller om det först valda medlet måste bytas till ett annat för att patienten skall bli frisk:

Det tar ju oftast mycket lång tid innan en sjukdom har ”slagit rot” så mycket att den gått in i ett kroniskt stadium – och därför är det inte alls konstigt att kroppen behöver rejäl tid på sig att ”göra sig av med” och ”rensa ut” denna sjukdom.

Som tumregel kan man trots allt ange att en akut uppkommen sjukdom bör kunna botas på    3-20 dagar.

 

Kan man ta andra homeopatiska medel tillsammans med sådana  homeopatmedel som man fått utskrivna av en homeopat?

Nej det bör du undvika! En del homeopatiska medel fungerar inte alls bra tillsammans – utan upphäver varandras verkan. Det är visserligen ingen risk för biverkningar eller sådana komplikationer – men resultatet kan utebli, och det är obehagligt nog.

Blanda därför inte olika medel – om inte din homeopat uttryckligen angivit det.